När jag var liten

Jag var inne på Ceriadwens blogg och läste om att när hon var liten satt hon i syrenhäcken med en kniv och skalade av barken. När jag läste det kom jag att tänka på att jag har gjort någon liknande jag också! Fast när jag var liten, och det var vår, tyckte jag om att dra bort knopparna på syrenen i vår trädgård! Jag tyckte att det luktade så gott om fingrarna efter det och knopparna var så små och gulliga. Nu såhär efteråt kan jag inte förstå att jag gjorde så. Varför i hela friden drog jag bort dom små fina knopparna och sparade dom i fickan??
Varje gång jag gick förbi syrenen så drog jag bort några stycken, ibland slängde jag dom dessutom bara på marken. Det var så otroligt fel! Syrenen överlevde som tur var och lever än idag. Jag ska nog gå till pappa och mamma när syrenen börjar att knoppa med någonting som tack för att den lät mig göra så.

Edit Södergran- Den väntande själen

Jag älskar Edit Södergrans poesi! Hon skriver så underbara dikter, det går rakt in och vissa av dikterna får man verkligen rysningar av att läsa. Jag har valt att dela med mig av en av mina favoritdikter. Den tilltalar mig, för, som ni kanske har förstått, är jag väldigt förtjust i skogen och havet. Vill ni läsa mer av hennes dikter, så finns det på denna adress!

Den väntande själen
Edit Södergran

Jag är allena bland träden vid sjön,
jag lever i vänskap med strandens gamla granar
och i hemligt samförstånd med alla unga rönnar.
Allena ligger jag och väntar,
ingen människa har jag sett gå förbi.
Stora blommor blicka ned på mig från höga stjälkar,
bittra slingerväxter krypa i min famn,
jag har ett enda namn för allt, och det är kärlek.